Dags för Inferno program 7 – Man kan mista en människa
Man kan mista en människa
Mats Broman berättar i UR:s reportageserie Inferno om sin bipolära sjukdom och om det nätverk av nära vänner som är hans livlina. Foto: Bengt Allebrink/UR
Om man varit med om att någon i ens närhet tagit sitt liv, frågar man sig ofta vad man kunnat göra annorlunda. Eva Blomström som förlorade sin mamma för 19 år sedan är vän till Mats Broman. Han har diagnosen bipolär sjukdom och när han mår som sämst är risken att han tar sitt liv stor. Eva och andra i Mats närhet har därför bildat ett nätverk. Sjunde avsnittet av UR: s reportageserie Inferno handlar om hur man kan stödja en medmänniska som mår psykiskt dåligt.
Nätverket ska vara Mats stöd och medlemmarna ska hjälpa varandra att upptäcka varningstecknen på att han kan vara på väg in i en ny mani. Sådana tecken kan vara att haka upp sig på vad andra säger, bli snabbt irriterad, prata forcerat och få alltmer grandiosa tankar.
– Verkligheten glider sakta in i fantasi när du är på väg in i mani, säger Mats.
Manierna har för hans del inneburit högtflygande planer och extrem överkonsumtion som slutat i ekonomisk katastrof. Depressionen som sen kommit har varit så stark att han noga övervägt att ta sitt liv.
– Det är skam, det är skuldkänslor, man är sin egen domare och sitter på de anklagades bänk och är fruktansvärd hård mot sig själv.
Infernos återkommande nedslag på S:t Görans sjukhus handlar den här gången om en patient som visar tecken på att vara manisk. Enligt läkaren är han uppe i varv, känner sig snabbtänkt, men har fått problem på jobbet. Själv säger han att han mår toppen.
På Radio Totalnormal läser Siv Strand upp en monolog om att vänta i telefonkö. Hon var tidigare bildlärare och gift med en läkare. På ytan hade hon ett perfekt liv, men plötsligt en dag kunde hon inte längre stå på benen. Hon ser på sin diagnos bipolär som en reaktion på hur livet har varit.
– Jag tror själv att manodepressiv är att ha djupa sår i själen, som man bär på ensam och som man blir jättesjuk av.
UR Play
Mer information:
iBalans - Artikel om nätverkskontrakt
Psykologiguiden – Om manisk-depresiv (Bipolär sjukdom)
IBIS – Intresseföreningen Bipolär sjukdom, IBIS
Bipolarna – Patientförening och forum om bipolär sjukdom
Bipolar – Forum för bipolär/Manodepressiv sjukdom
Balans – För Dig som upplevt depression, mani eller växlande perioder – och för närstående
(H)järnkoll – Om fördomar kring psykisk ohälsa
RSMH – Riksförbundet för social och mental hälsa
Handisam – Myndigheten för handikappolitisk samordning
NSPH – Nationell samverkan för psykisk ohälsa
Barabratack – UR: s temasajt om psykisk ohälsa
Kontakt:
Mats Bromans mail – Mats har sagt att det är ok att skriva till honom direkt.
inferno@ur.se – Vad tyckte du om programmet? Vill veta mer eller komma i kontakt med någon medverkande? Skriv till oss! Eller kommentera gärna direkt här på vår blogg!
Behöver du någon att prata med?
Hjälplinjen
Telefon: 020-22 00 60 – Ring eller skriv och få ett personligt svar
Röda Korsets telefonjour
Telefon: 0771-900 800
Jourhavande kompis (för dig upp till 25 år):
Telefon: 020-222 444
Ikaros – flykten från mörkret
Ikaros och hans pappa Daidalos blev instängda i en labyrint tillsammans med ett farligt monster. En dag hittade Daidalos fågelfjädrar i labyrinten. Av dem, och en bit vax, tillverkade han vingar till Ikaros och sig själv. Tack vare vingarna kunde de fly från det elaka monstret. Men Ikaros flög för högt, för nära solen. Vaxet smälte och hans vingar gick sönder. Ikaros föll med ett plask i havet.
Om du någonsin varit med om en nödsituation på liv och död (själv krossade jag Ålands Hav i 27 sekundmeter och 7m! höga vågor i en liten båt. Hade tillit till båtkonstruktionen och färden övergick från rädsla till nöje!?) vet du att den inte var ett problem. Intellektet hade inte tid att krångla till det och göra saker och ting till ett problem. I en verklig nödsituation upphör alla tankar. Du blir helt närvarande i nuet och något mycket mer kraftfullt tar över, det handlar om känsla, intuition och erfarenhet. Att i nödens stund lyssna till och paralyseras av tankepladdrets tjatter blir förödande. I en nödsitutaion överlever man eller så överlever man inte. Segling är för mig oförenligt med rädsla och död men mitt förflutna har prentat in rädslor såsom slag, mobbing och psykiskt våld som initieringar i min själ. Ett oskyldigt barns tragikska trauma. Längtade efter villkorslös kärlek mer än att bemästra höga vågor och ett rykande stormigta hav.
Likheten med historien om Ikaros är att jag har vandrat omkring i en labyrint med instängda mörka känslor som aldrig fått komma ut i ljuset. Hela tiden jagad av ett monster skapat av min undermedvetna oro och de rädslor jag tidigt ”präglades” att gömma i mitt inre som barn och ung. Skräcken att möta monstret – känslorna – i den förvillande labyrinten har ständigt följt mig likt en skugga. I mytologin så konstruerades sköra vingar av fjädrar och vax för att Ikaros skulle kunna flyga och fly monstret. Min omedvetna flyktväg har varit manin, vilken varit lika skör som vingar av vax och lika omdömeslös som Ikaros flykt mot solen.
För ett tag, som ett tillfälligt bloss av ljus, har jag i manin undsluppit mörkret och fått uppleva närvaron av paradisiska höjder i ett himmelskt glitter där allt syntes möjligt. Labyrinter, monster och brådstörtat djup var tvungna att betvingas men till ett högt pris. När blosset brunnit ut och det paradisiska visat sig vara en illusion, slungades jag ned i känslohavets dunkel med en krasch. Vattnet jag hamnade i var bottenlöst, kallt och mörkt. Depressionens avgrund slog obönhörligen till med all sin kraft och mitt i mörkret sände jag i all min sårbarhet ut ett litet SOS för att någon skulle snappa upp den svaga signalen och på djupet förstå mina åratal av förtvivlan. Ikaros liv gick till spillo när vaxet smälte, vingarnas bärkraft dog när han föll handlöst mot en säker död.
Den bipolära sjukdomen antas skörda lika många dödsoffer som trafiken varje år när smärtan blir så kraftiga att orken att leva vidare inte längre är ett alternativ. Tragedierna med dödsfall skulle till stor del kunna undvikas om vi får hjälp med att i små steg, och med stöd och värme, våga titta in i det omedvetna mörkret och se rädslorna där bakom. Psykologi och terapier är komplext och skiljer mellan individer liksom våra fingeravtryck. Personlighet, miljö och själsliga sår gör att det kan ta tid (och pengar) att finna rätt terapeut som man känner tillit och förtroende för.
Det finns ingen quick-fix som när man rengör bilen i en biltvätt på bensinmacken. Rakt igenom och sen skinande ut i ljuset ….. men bara på ytan. Det är ett mödosamt arbete att jobba med sig själv ( som att i vuxenålder bli en dugklig skeppare) men enligt min mening enda vägen att montera ned monstren och de rädslor som vill ta liv. Kombinationen förstärkt känslighet (bipolär) och tidiga trauman gör att tiden för min del tillslut hann ikapp mig. Jag är en late ”blooming” dvs insjuknade i depression först vid 35 års ålder. Orkade tillslut helt enkelt inte kämpa emot.
Jag vill utmana diagnosen sjukdom Bipolär 1 då själva ordet “dom” klingar negativt /stigmatiserar och att jag är dömd på livstid. Tänk om jag lyckas hela mitt inre och sen resten av mitt liv leva friskt. Var jag hela tiden sjuk innan 35?. Ingen i min familj, vänner eller bekanta fann mig annorlunda dessa 35 första år. Jo, kanske lite väl ”sjuk” humor men det är nog bara ett friskhetstecken. Min släkting som är skämttecknare i finlands största dagstidning fann att jag tidigt hade utvecklat ett rappt och humoristiskt sätt att uttrycka mig.
Vad är friskt och vem vet att den inte har en diagnos förren dagen kommer och allt i livet ställs på ända. Kanske köpa en ny Volvo som balsam på såren? Bara bra tack! Jag, Mats, kan bl a nås på “theholygraal@hotmail.com”
Ps Don´t stop beliving! Gruppen The Journey Ds