Inferno program 2 – Flickan och demonen
Flickan och demonen
Veronika Gustafsson, 28 år, har diagnosen paranoid schizofreni, skriver bokmanus och medverkar i UR: s serie Inferno. Foto: Karin Rapp / UR
I andra avsnittet av UR: s reportageserie Inferno möter vi Veronika Gustafsson, 28 år, som hör röster. Den ena rösten kallar hon för flickan, den är snäll och låter ungefär som när Astrid Lindgren berättar en saga. Den andra rösten är en djup mansröst som skrattar åt Veronika, säger åt henne att göra dumma saker som att hon ska gå ner i sjön. Hon kallar den för demonen.
I programmet möter vi också Linda, 28 år och Nils-Tore Krusenblad, 52 år.
- Att höra röster är att aldrig vara riktigt ensam, man vet aldrig när det kommer komma någonting som poppar upp i ens huvud som inte egentligen ska finnas där, berättar Linda.
Även Nils-Tores röster låter honom inte vara ifred. Han beskriver de som en talkör, de är kraftfulla, arga och förtvivlade. De stör honom när han ska försöka skriva.
Infernos återkommande nedslag på S: t Görans sjukhus handlar den här gången om att en schizofren patient vägrar ta sin medicin och som hör röster som säger åt henne att ta livet av sig. Hur ska personalen göra?
På Radio Totalnormal som är en radioshow av och med personer med erfarenhet av psykisk ohälsa är det dags för ännu en livesändning. Ulf Torell ska läsa upp en dikt om sitt liv som sjöman.
UR Play
Mer information & fakta om Schizofreni och om rösthörning:
Schizofreni – Sjukvårdsrådgivningens informationssida
Schizofreni – Vårdguidens informationssida
(H)järnkoll – Om fördomar kring att höra röster
Läkartidningen – Fördjupande artikel om att höra röster
Schizofreniförbundet – Riksförbundet för personer med schizofreni och liknande psykoser
VISKA – Nätträffpunkt om schizofreni
RSMH – Riksförbundet för social och mental hälsa
Handisam – Myndigheten för handikappolitisk samordning
NSPH – Nationell samverkan för psykisk ohälsa
Barabratack – UR: s temasajt om psykisk ohälsa
Kontakt:
Radio Totalnormal / Fountainhouse
inferno@ur.se – Vad tyckte du om programmet? Vill veta mer eller komma i kontakt med någon medverkande? Skriv till oss! Eller kommentera gärna direkt här på vår blogg!
Behöver du någon att prata med?
Hjälplinjen
Telefon: 020-22 00 60
Röda Korsets telefonjour
Telefon: 0771-900 800
Jourhavande kompis (för dig upp till 25 år):
Telefon: 020-222 444
Hej Veronika! Hoppas du når ut med din bok och fortsätt att berätta! Kom ihåg att matematikern John Nash, tillika schitzofren, fick nobelpriset i matematik 1994!
Nu menar jag inte att vi alla skall vinna Nobelpris men vem vet. Det finns ju det alternativa Nobelpriset (Right Livelihood Award) brukar delas ut till människor som anses på något sätt arbeta praktiskt för jordens och dess invånares bästa.
Se gärna filmen “A beautiful mind” med Russel Crowe i huvudrollen som John Nash. Den berör
Behövs ju bara att någon/några nominerar oss så kanske vi ses på prisutdelningen i riksdagshuset 2011!
Du är en hjälte!! Kram Mats
Hej Veronika <3
Tack för att du var med i programmet, jag kände så mycket igen mig i dig.
Precis som Mats, här ovan, vill jag tipsa dig och alla andra om filmen "A Beautiful Mind", den är för mig en önskan och ett mål hur livet ska kunna fungera. Som sagt, man ska inte behöva bli Nobelpristagare för det, men få ett liv man trivs med.
Stor kram till dig Veronika!
Hej Mats och Malligamallan!
Som jag tidiagre skrivit så tackar vi å Veronikas vägnar. Jag har läst upp era hälsningar till henne eftersom hon inte har internet just nu och hon blev väldigt glad
/Gabriel
Programmet om schizofreni var väldigt bra och lyckat. Det speglar nog ganska väl situationen för de flesta med schizofreni även om alla inte hör röster. Starkt och modigt av de medverkande och särskilt Veronika och hennes mamma också. Intressant att Veronika har skrivit en bok. På viska.se är det nog ett halvdussin som skrivit böcker, men bara tre med schizofreni. Om man är medlem på Viska har man rätt till en gratis banner för boken på sajten i 6 månader, vilket alla nästan utnyttjar.
Hej Admin!
Tack för kommentaren. På ert forum viska.se finns det fler intressanta kommentarer, beröm och även en uppmaning från en skribent att fler borde kommentera pgm 2 på vår blogg. Att folk kanske inte vågar kommentera just schizofreni för att det är så laddat och tabu fortfarande. Kan det vara så? http://www.viska.se/ftopicp-341850.html#341850
/Gabriel
Skribenten är undertecknad. Ville få igång en diskussion där även människor med diagnos deltar.
Många inlägg är på danska vilket jag tyvärr inte förstår varför jag inte kan kommentera dessa inlägg.
Skriver också här som clas johnsson.
(och skrev tidigare som Livskamraten i ett eget Gästinlägg där många frågor omkring schizofreni togs upp)
Bytte till clas därför att jag la märke till att mina inlägg “försvann” spårlöst utan kommentar.
Mitt inlägg dvs clas johnssons av den oktober 26, 2010 kl 21:35 | #58
blev först synlig efter midnatt varför jag inte kunde fortsätta i debatten som de andra kunde.
Varför vet jag fortfarande inte.
Har mailat men inte erhållit svar.
Vänliga hälsningar
anonym / clas / Livskamraten
Programmet speglade bra hur det kan vara att vara schizofren och höra röster. Nu hör inte alla med schizofreni röster som sagt.
Det var enastående av Veronika att bjuda på så mycket av sig själv.
Jag förstår att det har varit svårt att få schizofrena att ställa upp för TV.
Att bli utpekad som schizofren är det nog inte alla som vågar på grund av stigmatiseringsrisken.
Alla som var med i programmet ska ha en eloge.
Tyckte det var ett mycket bra program! Måste berömma de personer som medverkat i programmet, mycket starkt gjort! Jag kämpar själv med sjukdomen och det stigma som följer med den… Tack och en röd ros till Er!
/bonnie….
Är själv sk. anhörig och vet att det nästan är omöjligt att säga att någon (när & kär) har diagnosen “schizofreni”.
Ovanstående gäller förstås speciellt om man själv är diagnostiserad.
Varför är det så?
Ett svar kan vara att diagnosen är så bred.
Den omfattar personer med “enbart” sk negativa symptom över “rösthörare” till individer som har “alla” symptom som kan härledas till diagnosen.
Dessutom förekommer då och då mycket negativa artiklar över människor som begått besynnerliga brott och där man samtidigt säger att de är diagnostiserade.
Tror också att “vanligt folk” inte riktigt förstår fenomenet att vara psykotisk.
Många med diagnosen har någon gång i sitt tidigare liv varit psykotiska och då även varit intagna på psyk. Efter en sådan intagning har man också blivit “tvingad” att ta anti-psykotika för att bli av med psykosen.
Och schizofreni översätts av många som att vara kroniskt psykosbenägen.
Detta tillsammans gör (kanske) att “vanligt folk” inte riktigt kan förhålla sig till informationen att någon har diagnosen “schizofreni”.
Hur nära en ev psykos befinner sig den “utpekade” tror jag man undermedvetet frågar sig(?)
Att klargöra att man är “rösthörare” och inte fokuserar på en ev. psykos kan säkert underlätta kommunikationen med “omvärlden”.
Clas
Är en av medlemmarna på Viska och jag skulle vilja ge programmet en eloge för att den visade en varm medmänsklighet. Jag trodde vi schizofrena skulle behandlas omilt? Att det liksom var en gällande norm. Och sen hur Veronika verkligen fick kämpa emot sig själv, är nog en vardaglig tema för oss med denna diagnos. Sparven flyger nog inte in i munnen på vissa som kungen en gång sade i ngt tal. Ngt åt det hållet i alla fall. Veronika och skötaren kunde tyvärr inte tränga undan demonen helt och hållet, t.o.m hunden ville fråga behandlingsassistenten vad som pågick. Som man vill jag förklara för Veronika att alla män är inte sådana. Jag kan tänka mig fler program om schizofreni, som handlar om hur vi trycks tillbaka av en ganska
okunnig samhälle, men som tur är för oss, finns det verkliga eldsjälar, som kämpar för att integrera oss i samhället med de problem vi aldrig kan komma ifrån!
Jag tycker inte alls att programmet speglar väl vad det är att lida av schizofreni. Många schizofrena äter medicin och hör därigenom inga röster, de kan ha arbeten, partner och barn och behöver ingen personlig assistent. Det blir lite snett när man tar upp en sjukdom som kan se ut på så många olika sätt och endast tar en person, som är väldigt handikappad av sin sjukdom, som exempel.
Det som frapperade mig var det bra fotot, men ljudet hade jag lite svårare att ta till mig.
Jag fick spola tillbaka programmet och sätta på mig de trådlösa hörlurarna för att höra vad som verkligen sades.
Dock det studioinspelade ljudet var bra.
Jag tyckte ni gjorde ett bra jobb alla ni som var med!
Kan ju säga att jag tycker synd om er!
Jag kan säga att jag är en gammal stöt på nu 60 bast och jag har överlevt många som gått före. De har i allmänhet gjort det själva och jag kan inte längre räkna dem!
Jag själv har haft diagnosen Schizofreni i mer än 36år nu
Jag säger, ge aldrig, aldrig upp!
Det blir bättre, de första åren kan vara ett veritabelt helvete, men jag kan säga att det blir bättre med åren!
Jag har själv haft dödsångest som, luktat skit på 3 meters håll ifrån mig!
Jag har dock gått helt emot min ångest, för att man kan driva en människa långt, men när det når en punkt, så skiter man i den och går rakt emot den!
Jag har blivit fatalist och gör aldrig mer det ångesten kräver av mig.
Detta för att ångestern kan bara hota inte genomföra ett enda jota utav vad den har hotat med!
Så, stå ut med den värsta ångest du någonsin känt och när du märker att ingenting utav vad ångesten hotar med inträffar, så går det lättare sedan att gå emot ångesten.
Jag har idag ingen ångest och absolut inga rädslor!
Gör dig fri och lyft av dig slavoket och bli fri, verkligt fri ifrån ångest!
Kram på er och tack för ett sevärt program!
Nisse
Ärkeängel Gabriel:) Ville bara säga att jag är en av skribenterna på http://www.viska.se
@Nissegossen
Tack för kommentaren och tack för att du och alla andra viska.se skribenter hittat hit. Med tanke på ert engagemang och kunskap och kritiska öga till hur schizofreni framställs i medier känns det väldigt bra med kritik och beröm från er
Fortsätt besöka oss!
/Gabriel
Hej! Jag vill bara tacka för ännu ett jätte bra avsnitt av Inferno! Tycker att det är så jäkla modigt och starkt av Veronika och de andra som har varit med i programmet, att de alla vågar dela med sig av sina upplevelser i TV. Och jag tror verkligen på att vi detta kan hjälpa till att tvätta bort den skam och tabu som finns kring psykiska sjukdomar. Vem är egentligen psykiskt frisk/sjuk?! Jag tjatar om Inferno och Radio Total Normal varenda dag med min familj och mina vänner. Fortsätt göra ett grymt bra jobb! Stort tack! MVH Effi
@Effi
Hej Effi! Det är absolut nödvändigt att tro att det går att jobba mot skam och tabu. Annars händer ju inget. Tack för ditt grymma jobb med att sprida info om Inferno! Hoppas fler gör som du.
/Gabriel
Skrev tidigare om stigmatiseringen
– Varför är det så?
“Ett svar kan vara att diagnosen är så bred.”
Detta gäller även för de som medicinerar (vilket nästan alla gör).
“Gruppen av individer med diagnos” innehåller personer där det är “omärkbart” till individer som får dras med stor övervikt och inte heller kommer loss från sina ursprunglga problem.
Ovanstående påverkar förstås individernas chanser att leva sitt liv.
Några (ganska få) klarar att leva “ordinärt” men flertalet behöver samhällets stöd i någon omfattning.
Många känner sig inte nöjda med sin medicinering och dras kanske med dålig sjukdomsinsikt varför det inte är ovanligt att själv experimentera med de ordinerade doserna vilket lätt kan leda till återfall i psykos och en ny inläggning.
Slutklämmen från det föregående inlägget får stå kvar orörd:
– Detta tillsammans gör (kanske) att ”vanligt folk” inte riktigt kan förhålla sig till informationen att någon har diagnosen ”schizofreni”.
Hur nära en ev psykos befinner sig den ”utpekade” tror jag man undermedvetet frågar sig(?)
Clas
Nu är det nog trots allt ovanligt vid schizofreni att ha både arbete, partner och barn. Inte allt på en gång i alla fall. Att medicineras är inte heller problemfritt då biverkningar följer med på köpet. Nu förbättras de flesta med schizofreni framåt 40-årsåldern, bara man står ut tills dess.
Det går inte att sticka under stol med att schizofreni kan föra med sig betydande funktionssvårigheter. Det är inte som vid bipolär att personen har perioder då han/hon fungerar utan symtom.
Det sägs att schizofreni idag yttrar sig på ett lindrigare sätt än förr.
Vi får hoppas att den trenden håller i sig.
Väldigt bra program och modigt av dig att ställa upp! Jag lever själv med sjukdomen, men har numera en bra medicinering samt strategier att hantera livet med. Jag arbetar heltid och har ett vuxet barn som vuxit upp tillsammans med mig. Ge inte upp tanken på att det kan bli mycket bättre för dig – för 30 år sedan liknade mitt liv ditt på många sätt. Man kan lära sig hantera röster och paranoia, och medicinererna blir allt bättre och kan hjälpa mer i framtiden. Nya möjligheter dyker upp. Ge inte efter för rösterna, du ska styra över dem, inte de över dig. Det finns ett nätverk som heter Rösträtt genom RSMH som har rösthörargrupper där man kan få hjälp att lära sig hantera rösterna. Pröva gärna att delta i en sådan och se om det är nått för dig. Jag önskar dig stor lycka i livet!
Hej Elisabet!
Roligt att du tittat på programmet och uppskattade det! Som jag nämnt tidigare så vidarebefordrar vi allas hälsningar och kommentarer till Veronika då hon saknar internet för tillfället. Dina råd kommer att stärka henne. Hoppas att det går bra med attitydkampanjen för er i Uppsala!
/Gabriel
Tack för alla kommentarer! Vad bra och intressant att ni diskuterar och kommenterar varandras inlägg också, som Anna och Anna och Clas gör! Precis som de vi porträtterar i Inferno-serien är unika med egna erfarneheter av psykisk ohälsa, så har självklart alla som tittar och kommentarar egna referensramar. Det berikar och fördjupar bloggen att ni för diskussionen och inte bara vi på redaktionen, fortsätt med det!
OBS! Gör som Effi och påminn familj, vänner och bekanta att kolla på Inferno, ikväll sänds pgm 2 i SVT1 kl 22.00!
/Gabriel
Jeg har sett de to første programmene, og tenker ikke se flere. Her er sykdomsmodellen enerådende. Livshistorien og faktorer som fremkaller psykiske lidelser, blir borte. Konsekvenser av bruk av diagnoser, psykofarmaka og tvang nevnes ikke. F.eks., hvorfor er Veronika overvektig?
Jeg tror ikke det er god folkeopplysning at noen sitter på TV og forteller om stemmer i hodet som sier “Jævla fitte!”
Bra start!!
, och mitt namn skymtade även till i andra (för er riktigt observanta 
, så det ska bli spännande att fortsätta följa…
Första och andra delen, mycket tungt, allvarligt men bra och informativt, samtidigt lite lättsamt då och då. Hittills har ni gjort ett fint arbete, och jag sett mig själv i första avsnittet (tack för titeln “opinionsbildare” -hedrande
Ha det bäst, och STORT HJÄRTETACK till alla medverkande i serien – TILLSAMMANS ÄR VI STARKA:re!!
Mvh
Peter Dorch (http://mission2010.se)
@Peter
Hej Peter. Du är ju opinionsbildare, så all heder åt dig. Vad roligt att du tycker om programmen och uppskattar vårt upplägg och tack Peter för att du var med!
/Gabriel
@Sigrun
Vad tråkigt att du inte tänker se fler program. Att du har åsikter och är kritisk till programmen och skriver till oss om det ser vi som värdefullt.
Vi bestämde oss tidigt för att Inferno programmen skulle försöka motverka skammen kring att tala om psykisk ohälsa. Olika rapporter talade om att psykisk ohälsa drabbar många men att skammen och tystnaden än idag är stor.
Hur ofta får man se en människa på tv, alltså inte en känd medial person utan en av alla som lever sitt liv i det tysta, få berätta själv hur det är att leva med psykisk ohälsa?
Det kände vi var första steget. Mötet med en människa som modigt visar sin vardag.
För många tittare är det första gången de får ta del av det, och vi tror att det kan skapa ringar på vattnet och inspirera fler till att bryta tystnaden. Flera tittare har hört av sig till oss och beskrivit hur de känt igen sig i de medverkande och uppskattat deras mod.
Sen tycker vi att orsaker och faktorer bakom psykisk ohälsa eller konsekvenser av diagnostiseringar och medicinering också är oerhört viktigt att ta upp och granska. Och det här är inte sista serien UR gör som handlar psykisk ohälsa. Som sagt Sigrun, så tar vi till oss all kritik, så hoppas du ändrar dig och fortsätter titta!
/Gabriel
Men mange lider ikke i det stille bare pga sin lidelse, men også pga krenkelser fra psykiatrien. Jeg synes det hadde vært fair å ta med det også. Da ville også disse pasientene, og deres pårørende, ha hatt noe å kjenne seg igjen i. Sverige har ratifisert “Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning”, som er juridisk bindende. Men følges den opp i praksis i psykiatrien?
Hej Sigrun, det kanske inte är exakt vad du efterfrågar men i avsnittet om/från psykakuten tas bältesläggning och utövande av våld upp. 4/11 sänds det, kolla gärna! Vi behöver dina skarpa ögon på oss
Ulrika
Ja, beltelegging og annen tvang er selvsagt høyrelevant for denne konvensjonen (CRPD). Men det er mange andre ting også, som språk og forståelsesmodell. Psykiske lidelser som henholdsvis sykdommer og funksjonsnedsettelser representerer to ulike tilnærminger. Sykdomsmodellen reduserer jo ikke stigmatisering: http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2010/oct/09/ben-goldacre-bad-science-adhd-stigma?CMP=twt_gu
Tre kvinner som satt i et utvalg om tvang (den ene, Orefellen, jobber internasjonalt med CRPD, og er av og til i Geneve ), skrev i fjor en uttalelse hvor de refererer mange ganger til konvensjonen: http://va.wso.no/filesystem/Saruttalelse%20WSO%20og%20Bjoerg.pdf
Norge har ennå ikke ratifisert den, selv om statsråden lovte det skulle bli gjort i år. Jeg begynner å lure på om han ikke tør, bl.a. fordi Norge er det landet i Europa som bruker mest tvang (over dobbelt så mye som Sverige!): http://media.aftenposten.no/archive/00372/2702tvangsinnleggel_372747a.gif
PS Tankevekkende at Danmark bruker mye mindre tvang enn Norge og Sverige.
Jeg kan kun tilslutte mig Sigruns kritik. Hvis hensigten var, at modvirke skammen omkring det, at tale om sindstilstande, vi alle oplever, i deres ekstremformer, så skulle udsendelsen have taget sit afsæt netop dér. I stedet for, at der tales i ét væk om “skizofreni”, som om det drejede sig om et klart defineret og fra “normaliteten” skarpt afgrænset og afgrænsbart sygdomstilstand (“det er som diabetes”???). Udsendelsen formidler rendyrket de gængse fordomme, der har vist sig, at øge, og ikke mindske, diskriminering og marginalisering af stemplede mennesker. Og toppen af usmageligheden mht. dette, ser vi i de sidste sekvenser, hvor vi ser, hvordan “sygdommen”, den angivelige, får folk til at bevæge sig kantet og stift, få et tomt stirrende blik i øjnene, og nærmest miste evnen til at tale forståeligt: “Se, sådan ser skizofreni ud!” Uden, at der gøres opmærksom på, at det ikke er “skizofrenien”, der ser sådan ud, men bivirkningerne af “medicinen”, såsom tardiv dyskinesi – og overvægt. Mht. stemmehøring er det jo rosværdigt, at i her på bloggen dog linker til en enkel artikel, der ser kritisk på psykiatriens sygeliggørelse af menneskets naturlige tankevirksomhed. Udsendelsen derimod driver med eksemplarisk dæmonisering (sic!) af fænomenet – og generelt altså af mennesker med et “skizofreni”-stempel.
Hej Marian, men varifrån får du informationen att alla medverkande i programmet skulle ha schizofreni? Såvitt jag vet är det bara reportern Janne och Veronika som berättar om detta, där Veronika dessutom redogör för sitt alldeles eget uttryck för det: fruktos. /Ulrika
Jag förstår inte att det kan vara så kontroversiellt att visa att det kan följa med funktionshinder vid schizofreni.
Vad är syftet med att skönmåla schizofreni? Det är väldigt få med schizofreni som kan hålla många bollar i luften samtidigt. Är det något politiskt övergripande mål att utmåla schizofreni som något lättare än vad det är?
Anna, og hvad er hensigten med at sortmale og dæmonisere stemmehøring, og med at betegne naturligt menneskelige reaktioner og sindstilstande som “sygdom”??
Det er desværre sandt, at funktionsevnen til mange, der er stemplet med “skizofreni”, respektive “psykose”, ofte, og de fleste steder i den vestlige verden, er mere eller mindre nedsat. Men det er lige så sandt, at disse mennesker fungerer lige så godt og somme tider bedre end “normale” mennesker i Vestlapland f.eks. Er det så “sygdommen”, den angivelige, der nedsætter funktionsevnen, eller er en nedsat funktionsevne måske en direkte følge af den behandling, der retfærdiggøres netop af det sygeliggørende, sortmalende, og dæmoniserende syn på sagen, som Inferno-programmet noget så ensidigt formidler?
Ulrika, nu er du på tynd is. Se jeres eget program igen, og fortæl mig, at det omhandler – øh, ja, hvad? “Fruktos”?? Hvad har så det, at folk på gaden spørges om bl.a., og eksplicit, “skizofreni”, med programmet at gøre? Det er måske en kikser fra cutterens side, at disse scener er med i programmet? Ligesom optagelserne fra akutmodtagelsen er en kikser fra vedkommendes side? I så fald burde det rettes, inden programmet sendes. Jeg vil medgive, at i har gjort en indsats for ikke at nævne “the s-word” i direkte forbindelse med deltagerne. Imidlertid vrimler det andetsteds i programmet med både det, og begrebet “psyk-, ikke frukt-, ose, ligesom deltagerne konsekvent taler om deres “sygdom”. Godt forsøgt, det her “Det har vi aldrig sagt!”. Nærmest en klassisk double bind. Men den må i altså længere ud på landet med.
Programmet gör som sagt inga anspråk på att ge “den enda sanningen om schizofreni”. Vi slår inte fast någon definition av vare sig diagnos eller symptom. Vi berättar en människas historia, och att den är individuell torde förhoppningsvis ändå framgå. Och att övervinna sin rädsla, bemöta sina röster och skriva ett bokmanus är i våra ögon exempel på den styrka du tycker saknas… /Ulrika
Og P.S. Ulrika, hvis i virkeligt havde været nysgerrig, og interesseret i et syn på sagen, der rydder op med fordommene og diskrimineringen, så har i i Sverige både selvhjælpsorganisationen Rösträtt v/Ami Rohnitz, og Familjevårdsstiftelsen i Göteborg, hvor i nemt kunne have fundet programdeltagere, der kunne have fortalt jer noget om, hvordan man tager styringen i sit liv, i stedet for at blive styret af, og være offer for dæmoniske stemmer og angiveligt uforklarlig angst. Som det er, er det eneste, jeres program gør, at det vender fordomsfuld og foragtende afvisning til lige så fordomsfuld og foragtende medlidenhed. Begge dele er lige nedværdigende og diskriminerende.
Att vara ung och drabbas av schizofreni är något annat än att vara i medelåldern och ha lagt de mesta problemen bakom sig. Det måste vara intressantare att skildra en ung människa som nyligen har insjuknat än en äldre person som anser sig vara färdig och helt problemfri.
Att samma personer framträder hela tiden när det gäller psykiatri blir tråkigt.
Jag tycker att tyngden mera skulle ligga på att få fram flera bra behandlingsmetoder och inte då bara piller än att framställa det som att ha schizofreni är lätt som en plätt.
I RSMH:s senaste nummer av tidningen Revansch så finns det en insändare om att det verkar som den
biologiska skolan har kidnappat HJÄRNKOLL-projektet.
Anna, hvem har sagt, at bare fordi man kan se det, psykiatrien betegner som “sygdom”, og dermed en svaghed, som en potentiel styrke, det skulle være “lätt som en plätt”, at få denne styrke bevidstgjort? Bare fordi nogle foretrækker, at definere sig selv igennem et andet, end psykiatriens diskriminerende sygdomssprog, betyder det vel ikke, at livet pludseligt bliver pærelet for dem?
Ulrika, nej, det fremgår nemlig desværre ikke, hvis i ikke mener, at sidde inde med den ultimative sandhed. Programmet vælger, at vise et menneske, der har den berømte sygdomsindsigt, og faktisk ikke konfronterer sin egen livshistorie via sine “symptomer”, men alene den såkaldte “sygdom”. Det antydes i programmet, at Veronikas forældre er gået fra hinanden mens hun var barn, og at faren døde kort tid efter. Imidlertid siges det også udtrykkeligt, at hun var “anderledes” allerede før dette skete, og der trækkes ingen forbindelser mellem hendes livshistorie og hendes stemmer, respektive angst. Underforstået: hun er nok født “skizofren”, begivenhederne i hendes liv har bare fået “sygdommen” til at gå i udbrud. Stress-sårbarhedsmodellen. Den sædvanlige historie, som biopsykiatrien fortæller til højre og venste. Understreget bliver den af scenerne i akutmodtagelsen, hvor der eksplicit tales om sygdomsindsigten, der mangler i det pågældende tilfælde, hvilket således er grundlag for anvendelse af tvang. Enhver problematisering af de, godt nok i vidt udstrækning indirekte, i programmet formidlede mainstreamholdninger, mangler.
Og: er det en styrke, at overtage andres definitioner af én selv, eller er det en styrke, at holde fast ved sin ret til at definere sig selv — og mangle “sygdomsindsigt”? Det er jo ikke Veronika, der taler i programmet. Det er systemet, der taler igennem hende. De eneste øjeblikke, hvor det er hende selv, der kommer til orde, er når vi hører hende protestere mod at skulle tage et bad. Og denne protest fremstilles så som et “symptom” på “sygdom”. Dvs. den erklæres som i sig selv meningsløs tegn for galskab, der bare skal bekæmpes og overvindes, ikke tages alvorligt.
Visst är det mycket mer som kunde ha berättats, Veronikas historia kunde lätt ha blivit till en 60 minuters film! Och visst finns det trådar som inte problematiseras i programmet, som tex att ha traumatiska erfarenheter i bagaget, men tur då att vi kan öppna möjligheten till en diskussion här
Sedan kan vi kanske diskutera lite mer generellt kring “sjukdomsinsikt” och eventuellt pådyvlade självbilder, istället för att göra oss till talespersoner för just Veronika? /Ulrika
Ulrika, ja, selvfølgeligt er det altid en mulighed, at tage et syn på en sag, som det jeres udsendelse repræsenterer, op til diskussion. F.eks. i dette forum her. Mit problem med jeres udsendelse er, at den, grundet sin ensidighed, ikke i sig selv indbyder til en sådan diskussion (og det fremgår jo også tydeligt af de fleste kommentarer her). For at der kan være grundlag for diskussion, skal der være forskellige syn på sagen repræsenteret. Det er der ikke i jeres udsendelse, der sniger de gængse fordomme ad bagdøren ind i folks hoveder, endnu en gang. — Og jeg glæder mig til at se jeres udsendelse med deltagere, der fortæller om meningen med deres ekstreme sindstilstande, set ud fra deres livshistorie, og hvordan de, ofte efter at psykiatrien har retraumatiseret dem med sine diagnoser og sin “behandling”, har klaret, at komme frem til den indsigt, der betyder, at man kan lægge offertilværelsen, tilværelsen som “skizofren”, bag sig. Den kommer vel, den udsendelse? Eller?
Her er der lidt inspiration til, hvordan man laver en udsendelse, der, på bare 10 minutter, ganske pænt rydder op med en hel del fordomme omkring stemmehøring og “skizofreni”: http://tv2regionerne.dk/video.aspx?Id=567560
Marian – programmets huvudfokus är alltså inte schizoreni, utan hur det kan vara att höra röster. Man behöver inte vara schizofren för att höra röster, och alla scizofrena hör inte röster heller (vilket reportern Janne vittnar om). I avsnitt 6 handlar det om en kvinna som bl.a. berättar om det du efterfrågar, hur hon ser sina upplevelser som en tillgång. /Ulrika
…og for resten, hvor praktisk, at Veronika også så forebilledligt bekræfter et andet, udbredt fordom mod “de skizofrene”. Nemlig at de er beskidte og ulækre, fordi de ikke går i bad, med mindre der står nogen, og nærmest tvinger dem til det… Godt gået!
De flesta som har schizofreni vet faktiskt inte om sin diagnos utan är ovetande. En färsk italiensk undersökning visade att bara 30 % av de med schizofreni visste inte om sin diagnos. Läkarna informerar ofta inte om en schizofrenidiagnos, därför att det kan ge depression och förhöjd självmordsrisk. Dessutom är det så att 50 % saknar sjukdominsikt, så bland de 30 procenten kan det finnas de som vet om sin diagnos, men förnekar den. Min slutsats är att schizofrenidiagnosen i sig kan inte orsaka alla problem som de med schizofreni har, men vissa problem kanske hos en liten andel.
Bara 20 % av de med schizofreni jobbar och 20-30 % bor på gruppboende. Så allvarliga handikapp måste orsakas av en sjukdom och om alla friskförklaras, vem skall betala då för de med schizofreni? Är det bättre att gå från sjukersättning till socialbidrag för de flesta orkar inte jobba. Finns redan nu folk med schizofreni som nekats sjukersättning och det har inte varit populärt. Tror inte att de med schizofreni vill ta bort sin diagnos och bli friskförklarad och lämnad utan försörjning.
“Min slutsats är att schizofrenidiagnosen i sig kan inte orsaka alla problem som de med schizofreni har, men vissa problem kanske hos en liten andel.”
Og i forlængelsen heraf er slutsatsen så, at resten af problemerne automatisk må skyldes denne sygdom ved navn “skizofreni”? Den behandling, som folk med dette stempel udsættes for, i psykiatrien, er automatisk udenfor enhver mistanke om at skabe de problemer, vi ser mennesker med et “skizofreni”-stempel som oftest har? Hvordan kan det så være, at problemerne siden midten af 1950′erne har tiltaget, faktisk i ganske enorm omfang, og helt i takt med, at anvendelsen af neuroleptika som “behandling” har tiltaget, også i ganske enorm omfang?
Og for hvilket behandlingsparadigme gælder det, at (allerhøjst) 20% er i stand til at arbejde? I Vestlapland er det over 80% af alle dem, der har et “skizofreni”-stempel, der arbejder eller er under uddannelse. Men måske er “skizofreni” i Vestlapland ikke det samme som i Sverige (og i resten af Finland)? Sært sammentræf, at det netop er i den region, hvor man i Åben Dialog-tilgangen har et i vidt udstrækning ikke-medicinsk, og iøvrigt traumer som årsag anerkendende, hjælpetilbud, at “skizofreni” åbenbart ikke længere helt er “skizofreni”, må jeg sige (ikke længere, fordi det var den, inden Åben Dialog blev iværksat).
Jeg anbefaler Robert Whitakers Anatomy of an Epidemic.
Har själv schizofreni och träffar psykiatrin 30 minuter per år. Jag tycker inte att jag blir illa behandlad på något sätt. De som saknar egen erfarenhet tror att psykiatrin ständigt vårdar de med schizofreni, men så är inte fallet utan ofta några läkarbesök per år och kanske en inläggning på sjukhus vart 5:e år. 25 % av de med schizofreni drabbas av bara en psykos i livet.
I Sverige är det så att det är kommunerna som ger den mesta vården av schizofreni och den är nog dubbelt så stor som psykiatrin. Kommunerna har hand om gruppboendena som ersatt mentalsjukhusen. De anhörigas vårdinsatser är nog hälften av psykiatrins insats.
I Europa arbetar nog bara 20 % av de med schizofreni. I Tyskland finns det ett område där 70 % jobbar. I Indien jobbar 70 %, vilket tros bero på att det inte finns någon sjukpension där och man får inga pengar av staten.
Har du någon egen erfarenhet av schizofreni Marian?
Skrev fel:
att bara 30 % av de med schizofreni visste om sin diagnos. skall det vara.
Att höra röster behöver inte vara det samma som schizofreni. Att bara höra röster kan inte vara så stort handikapp.
Schizofreni är något mycket mera och genomgripande och som inverkar på hela livssituationen. Jag förstår inte varför det ska bagatelliseras. Att bli hänvisad till socialbidrag kan bli resultatet om ledande inom psykiatrin påstår att det är vanligt att man klarar både att ha arbete och familj, som vem som helst vid schizofreni.
Hvad jeg ikke forstår, er hvorfor traumer absolut skal bagatelliseres. Det er nemlig det, der sker, når de fremstilles som tilpas harmløse til at de allerhøjst kan være en udløsende faktor, men bestemt ikke årsag til en så voldsom reaktion, som den, der kaldes “skizofreni” af establishmentet (netop for at dække over for, at vi her har med en reaktion på traumatisering at gøre).
I 80 % av fallen har schizofreni en ärftlig bakgrund, men det krävs miljöfaktorer för att utlösa psykosen och schizofreni. Bland miljöfaktorerna som kan trigga psykos finns trauman, men också andra orsaker som cannabis och invandring från utomeuropeiskt land. Observera att enbart trauman ger inte psykos utan det krävs en ärftlig mottaglighet för psykos också.
Det är förbjudet i Sverige att diskutera orsakerna till schizofreni förutom att det kan finnas en genetisk orsak.
Annars läggs locket på. Så har det varit i flera år nu. Alla gör så gott de kan är det stående uttrycket.
@Admin: I Indien arbejder 70%, fordi de færreste i Indien har råd til at betale “behandling” med neuroleptika, de såkaldte “antipsykotika”, der er nogle af de dyreste medikamenter, der findes. Det samme gælder flere af de såkaldte u-lande. Og i Vestlapland er det altså over 80%, der vender tilbage til arbejde, respektive uddannelse. Hvordan forklarer du det? Det sociale system i Vestlapland ser ikke så meget anderledes ud, end det i resten af Finland/Europa. Og hvis Inderne kan arbejde, angiveligt fordi det sociale system ikke forsørger dem, og ikke fordi de slipper for de kronificerende, handicappende bivirkninger af “medicinen”, som de ikke har råd til at købe, så synes jeg da, Europæerne også skulle se at komme tilbage til jobbet. Hvis Inderne kan, så kan Europæerne vel også?
Jeg har ikke nogen erfaring med “skizofreni”, selv om jeg blev stemplet med “skizofreni”. Jeg har erfaring med ekstreme sindstilstande, stemmehøring, m.v., som reaktion på traumer.
När det gäller schizofreni är det viktigt att tänka på att DSM diagnostiken kräver nedsatt arbetsförmåga för att schizofrenidiagnos skall ges. Det andra systemet ICD kräver inte nedsatt arbetsförmåga. Om man arbetar fullt kan man alltså förlora sin schizofrenidiagnos enligt DSM.
Kan inte förklara situationen i Vestlapland, men det är konstigt att inte resten av Finland har samma siffror. Finland är annars det land i Europa som har mest tvångsvård och dubbelt så mycket som Sverige. När det gäller samhällskostnaden för schizofreni, så består den till 75 % sjukskrivning och sjukpension och alla vårdinsatser kostar bara 25 %. Nedsatt arbetsförmåga är alltså den stora kostnaden för schizofreni. Dvs psykiatrin är inte så viktig längre. Varken som vårdgivare eller som samhällskostnad.
Det er ikke spor underligt, at resten af Finland, ligesom resten af den vestlige verden, ikke tilnærmelsesvis kan hamle op med recoveryraterne i Vestlapland. Ser man på lignende tilgange som Åben Dialog, f.eks. Diabasis og Soteria, eller Quakernes “moral treatment”, for at nævne en historisk tilgang, der respekterede mennesker i krise, så vil man se de samme, høje recoverytal som Åben Dialogs opnået af disse tilgange. Tilgange har tilfældes, at de respekterer klientelet fuldt ud/er tvangsfrie, at de ikke fornægter traumer som årsag, og at de er “medicin”frie (“moral treatment”, der fandtes ikke “medicin” i første halvdel af det 18. århundrede), respektive anvender “medicin” i meget tilbageholdende stil, dvs. krisespecifikt og i meget lav dosering.
Har man sat sig ind i, hvordan neuroleptika (“antipsykotika”) virker i hjernen, ved man, at stofferne ved længervarende brug gør folk mere modtageligt for “psykoser”, at de kronificerer kriser. En af flere virkninger, der gør folk uarbejdsdygtige.
DSM’en har ret i, at ikke betegne “skizofreni” som en i sig selv kronisk “sygdom”, som ICD’en gør det. Men mon ikke også det vil blive ændret i DSM-V? Det er jo ikke mindst i USA, at førtidspensionist-epidemien har antaget helt groteske former, takket være det grotesk høje forbrug af psykofarmaka, især også neuroleptika.
Antipsykotikamedicin där patentet har gått ut är inte alls dyr. Det är en myt att antipsykotika är dyr.
Det er derfor, at de fleste recepter udskrives på de nyere, “atypiske antipsykotika”, der ikke er gået af patent endnu.
Risperdal är atypiskt och patentet har gått ut, vilket gjort det mycket billigt. Nästa år går patentet ut för Zyprexa och Seroquel tabletter. Men det är inte så stor skillnad i effekt mellan atypiska och gamla antipsykotika vet man idag. Förr var det stor skillnad.
Min hustru fick diagnosen för 21½ år sedan.
Hon har fått och tagit sin neuroleptika utan avbrott i ca 19½ år.
Det har under hela tiden varit medicin av samma typ dvs “Cisordinol” dvs en “gammal” billig medicin.
Hon har under denna långa tid inte “krånglat” fastän dosen varit “över medel”.
Vår familj med två barn har klarat att hålla ihop utan “större problem” tack vare existensen av anti-psykotikan.
Slutkläm: Ni som inte har erfarenhet borde lyssna på de som har!
Jamen, det er jo herligt Clas, at det gik så fint for jer, og at din kone ikke har “kranglet” (tja, det er jo, hvad neuroleptika egentligt er ment til at gøre, at lukke munden på folk: ingen krangel, ingen brokkerier, intet oprør, tak!… ). Og når vi nu har lyttet til denne erfaring, både fra dig, og alle de andre her (inklusive udsendelsen), der mener “skizofreni” er et onde, og et onde kun, og “medicinen” er sendt fra himlen, hvorfor så ikke også lytte for en gangs skyld til dem, hvis liv psykiatrien og “medicinen” har ødelagt, og til dem, der har klaret, at vende “skizofrenien”, dette dæmoniske onde, til en styrke (bl.a. ved at smide sygdomsindsigt og “medicin” ud)? Bare fordi sådanne erfaringer ikke dækker sig med din holdning til sagen, så fortjener de vel den samme respekt, som den, du kræver for din holdning? Hvordan kan det være, at du synes at mene, din erfaring som ikke engang selv stemplet, men kun pårørende/ægtemand, er mere værd, end erfaringerne til folk, der selv er stemplet med “sz”?
@Admin, ja. Hvorfor tror du, farmaindustrien med lys og lygte leder efter nye præparater? Og hvorfor tror du, at man i dag indrømmer, hvad man hele tiden har vist, nemlig at forskellen mellem gamle og nye præparater er minimal, og at de nye faktisk har tildels mere alvorlige bivirkninger, end de gamle? Men selv om generiske former for neuroleptika er billigere end de originale præparater, så er de stadigt for dyre til at de fleste Indere har råd til dem.
Läkemedelsindustrin försöker få fram bättre antipsykotika, därför att 70 % får otillräcklig effekt mot positiva symptom och knappt någon effekt mot kognitiva symptom och negativa symptom, som faktiskt är mest handikappande. 20 % får ingen effekt alls. Sedan försöker man minska biverkningarna också, så det är inte effekt enbart man är ute efter. Om barndomstrauman orsakade schizofreni borde den debutera i barnaåren och inte långt senare. Infektioner under graviditeten kan öka risken för schizofreni och svåra förlossningar.
@Admin, mht. arvelighed: hvor er generne? Ingen har indtil videre kunnet vise mig dem. Kan du?
Här i Sverige håller man på att kartlägga generna hos flera tusen personer med schizofreni.
Det är den så kallade Broadstudien vid Karolinska institutet. Det ska bli intressant att få veta
om det verkligen går att bevisa genetiken vid schizofreni.
Interessant, ja. Interessant især at se, om man, selv om man skulle finde genetiske særtræk hos “de skizofrene”, så også vil være i stand til at dokumentere, at der står “skizofreni” på dem, og ikke “barndomstraumer”. Siden man nu har fundet ud af, at de sidste godt kan påvirke generne: http://www.mcgill.ca/newsroom/news/item/?item_id=104667
Og egentligt er nature-nurture-debatten med de senere års opdagelser indenfor epigenetiken et overstået kapitel. Alt liv reagerer på det miljø, det lever i. Liv, der ikke reagerer, er ikke levedygtigt.
3000 olika gener är förmodligen involverade i uppkomsten av schizofreni. Barndomstrauman har ingenting med schizofreni att göra utan trauman som utlöser schizofreni inträffar strax före själva psykosen.
Marian,
Nedgången i arbetsförmågan vid schizofreni startar oftast några år innan insjuknandet i psykos och långt innan antipsykotika används. Arbetsförmågan styrs av kognitiva symptom och kanske i viss mån negativa symptom, som knappt påverkas av dagens antipsykotika. Så antipsykotikan har ingenting att göra med arbetsförmågan.
Nej, jag tror att schizofrenin byggs upp från barndomen tills det inte längre går att hålla den i schack i ungdomsåren. Det är som ett isberg som finns där under ytan och som visar sig när det blir för mycket påfrestningar.
@Admin1: Hvor meget dette program har formået, at rydde op med fordommene, f.eks. at stemmehøring/”skizofreni” intet skulle have at gøre med traumer, og at såkaldte “antipsykotika” ikke har de bivirkninger. de har, det demonstrerer dine kommentarer her forebilledligt.
Jeg vil gøre dig opmærksom på, at du ikke har nogen som helst videnskab på din side, hvorved dine udsagn bliver til direkte personangreb på mennesker, der meget vel kan herlede deres problemer fra at have været udsat for overgreb, tildels af groveste karaktér, og ligesådan på mennesker, hvis liv, inklusive deres førlighed og arbejdsevne, “antipsykotika” har ødelagt. Jeg kender mennesker, der har fået dette bekræftet af en neurolog, sort på hvidt.
Bare fordi du er hoppet på limpinden, føler dig veltilpas som “psykisk syg”, og ikke ønsker, at tage ansvar og komme videre, så berettiger det ikke dig, til at underkende andre menneskers erfaringer. Så, du må hygge dig med din “sygdom”, men undlad venligst, at udtale dig om, hvad der har ført til en “skizofreni”diagnose for andre end dig selv. Hvis du synes, det er fedt, at være genetisk defekt og syg i hjernen, og det ser du ud til at synes, så kan og vil jeg ikke hindre dig. Men du har ikke nogen som helst ret til at fornægte andre, at definere sig som havende været overgrebsofre!
Myndigheterna som övervakar sjukvården i Sverige har godkänt de antipsykotika, som finns för behandling av schizofreni och anser att nyttan överväger riskerna. Det verkar som du tycker att du har rätt att bestämma vården vid schizofreni i Sverige fast du varken bor här eller kan tala eller uttrycka dig på svenska. Tråkigt nog så kommer du med påståenden om schizofreni och antipsykotika som är felaktiga. Om antipsykotika är så hemska som du säger varför framgick inte det av Inferno-programmet, som för övrigt jag inte ligger bakom? Varför anklaga mig som varken har gjort programmet eller driver psykiatrin i Sverige. Skaffa dig relevant kunskap om schizofreni och läs böcker som Surviving schizophrenia eller Schizophrenia for Dummies. Johan Cullbergs bok Psykoser är också en bra introduktion.
Vi på redaktionen är glada över alla engagerade tittare och bloggläsare som kommenterar och diskuterar här på bloggen. Vi vill dock påpeka att alla har rätt att uttrycka sina åsikter så länge de inte går till personangrepp eller på annat sätt kränker varandras rätt till att tycka olika. Samma gäller att kunna ta debatten och inte automatiskt känna sig personligt attackerad av andra kommentarer som berör ämnet. Vi ber därför alla att tänka på hur de skriver och respektera varandra även när man inte håller med i sak.
/Gabriel
Gabriel, hvis noget er et personangreb, af karat faktisk, så er det, at fortælle andre, at de er syge i hovedet: genetisk defekte, “skizofrene”, eller på anden måde “psykisk syge”, svage og mindreværdige eksistenser, og nægte disse andre indsigten, at deres problemer er forårsaget af de begivenheder, de har været udsatte for i livet, og ikke af deres egen biologi. Det er især et personangreb, når man hverken har det mindste indblik i, hvad de mennesker, der stemples som defekte og syge i hovedet, faktisk har været igennem i deres liv, og når man desuden og som sagt, ikke har en flig videnskab til at underbygge sine fordømmelser.
Hvis man mener, “psykisk sygdom” er genetisk betinget , biologisk hjernesygdom, så kan man udtrykke det på anden måde, end den definitive, “det her er sandheden”-måde, Admin1 her gør brug af, for-/dømmende overgrebsofre til at være ikke-helt-mennesker.
Men bare roligt, jeg har andet og bedre at gøre, end at lade mig betegne som et sådant ikke-helt-menneske. Ha’ det!
Marian lägger ord i min mun som jag aldrig sagt utan det är också påhittat av henne. Det råder delade meningar och vad som är sant och falskt om schizofreni här. Mitt förslag är att PsykTV anlitar en schizofreniexpert, som kan kommentera blogginläggen och bedöma deras faktiska relevans. Ni måste ha resurser och pengar för sådant.
Det är här som det låser sig i diskussionen. Att ta upp barndomstrauma bland personer som bekänner sig till den biologiska skolan går inte.
Det är den biologiska inriktningen som har tolkningsföreträde idag.
Det är alldeles för starka ekonomiska intressen som står bakom och som vill fortsätta sälja piller.
Att reda ut barndomstrauman ger inget klirr i kassan.
Varför fixerar man sig vid tanken om att gener sociala sammanhang utlöser sjukdomen? De med psykiskt utmattningssyndrom vet att det är flera orsaker som orsakar detta, bl. a stress. Man känner att ens möjligheter att leva ett värdigt liv krymper med denna diagnos.
Om man träffar en schizofren flera ggr, så upptäcker man att dem är blyga och reserverade, för att öppna upp sig om ngn repeterar ständigt att man får tycka vad man vill, ja på den vägen skapas det en förtroende som den schizofrene behöver.
Barndomstrauman tar upp mycket tid i hjärnan, om den effekten får fortsätta att leva vidare inom en, ibland är det på nåder om man kan slippa en alltför stor börda att bära på.
En sista kommentar härifrån: Faktum är, att dom biologisk-genetiska förklaringsmodellerna allihopa är hypoteser, dvs. det finns inga vetenskapliga bevis på deras korrekthet. Det är därför, att både farmaindustrin och “eksperterna” inte säger “Det är så,” men “Vi tror, att det är så.” Det är vetenskapligt fel att säga “Det är så” om nåt som är en hypotes, ett antagande.
Och eftersom det inte finns bevis på, att psykiska problem är biologisk sjukdom, är det enligt min åsikt ett brott mot människorättigheterna, att tvinga någon som helst att acceptera medicinska forklaringar på och behandling for deras problem. Sak samma om vi pratar direkt, fysisk tvång, eller indirekt tvång i form av brist på åt alla tillgängliga, alternativa hjälptillbud, och ensidig, uteslutande medicinska, genetisk-biologiska förklaringar förmedlande, “information”. I ett demokratisk samhälle borde det under dessa omständigheter vara en självklarhet, att var och en får definera sina problem med sina egna ord, och får välja fritt om h*n önskar hjälp, och vad sort hjälp h*n önskar, medicinsk eller annan. Psykiatrins monopol när det gäller psykiska problem, deras definition och behandling, är antidemokratisk, och bör upphävas genom att etablera alternativa, icke.medicinska erbjudanden, fritt tillgängliga för alla, och på samma villkor som medicinsk hjälp är tillgänglig. Det ska inte förstås som att jag vill ta pillerna och tron på defekta gener och hjärnsjukdom ifrån någon. Men alla bör ha friheten till att definera sig själva, och till att kunna välja den hjälpen dom önskar.
(Min personliga bakgrund är multikulturell, -nationell, och -språklig. När jag föredrar danskan, så beror det på, att jag sitter vid ett dansk computer-keyboard, som gör det lite tröttsamt att skriva på svenska. Och umedelbart verkade det inte vara nåt problem.)
Till Veronika, om du läser detta:
Jag reagerade starkt på inslaget om dig, som hade svåra fobier för att duscha och bada. Det var inte svårigheterna i sig jag reagerade på, utan på hur du behandlades av kvinnan från socialpsykiatrin. Hon vet att du har dessa fobier, men insisterar på att du ska bada.
Det finns andra sätt man kanske kan prova, som fungerar för henne. T.ex så beskrev du att du duschat med paraply, så att det bara kom vatten på fötterna. Jag vet inte om det är vattnet i sig som utlöser din fobi, eller om det är att vara omgiven av vatten, som när man badar eller duschar.
Mitt förslag är att t.ex sitta på en pall. Det finns ju sådana som man kan placera i badkaret. Sedan sätter man på vatten så att det rinner ned vid fötterna, och så kan man doppa en svamp i vattnet och tvätta sig. Då behöver man inte vara nedsänkt i vattnet, om det är det som är problemet, och inte heller behöver man duscha, om det känns obehagligt.
Jag tycker att en som jobbar i socialpsykiatrin borde hjälpa till med att hitta sådana lösningar. Visst är det bra att kunna duscha och bada, men att mer eller mindre påtvinga det, löser ju inte problemet med denna fobi. Det gäller att ta ett steg i taget, så kan det gå att komma över fobin på lite längre sikt, men fram tills dess så är det bra om man visar dessa människor lite respekt.
Jag kan tillägga att jag inte har så stora kunskaper om schizofreni, men jag har mycket erfarenhet av autism, och det är många autister som upplever obehag av bad och/eller dusch. Orsaken till en fobi för bad och dusch är inte det jag vill belysa här. Inte heller hur man botar denna fobi, för det finns många som är duktiga på sådant. Däremot så tycker jag att det är fel att mer eller mindre tvinga någon med en svår fobi för bad, att just bada.
Många fobier kan botas genom en konfrontation, dvs att man utsätts för det man är rädd för, men det gäller att göra detta på rätt sätt, och det bör därför utföras av någon som är kunnig på just terapi mot fobier. Detta ska inte göras av en inom socialpsykiatrin, för de har inte den terapeutiska utbildning/kunskap, som krävs.
Jo, men alla säger till en att uppbåda en egen vilja, vilken vilja då brukar jag då fråga? då säger dem viljan att bli frisk är det primära enligt dem. Vi kan visa lite friskare sidor ibland pga medicin, så farmaceutiska preparat är inte helt fel ute med att lösa vissa sjukdomars särart. Visst vill jag bli frisk, men dem måste inse att livet kan ibland kännas hopplös när samma infallsvinklar visas upp, så därför brukar jag säga till dem, lyssna på våra friska sidor för att de friskas sidor kan ibland vara sjukare, så vad är det då för skillnad mellan oss och dem? Skillnaden är styrkan i sättet att visa sin styrka och svaghet och att göra det i absolut rätt ögonblick, den förmågan har vi troligen inte?
Det är ju klart man kan alltid diskutera om det är etiskt riktigt att tjäna pengar på oss? Det genetiskt biologiska arvet blir naturligtvis påverkat av det sociala arvet, men vi ska inte uppehålla oss vid detta och stirra oss blinda på enbart dessa faktorer.
Men en sak är säker, de mänskliga rättigheterna åsidosätts gentemot oss för att vi kanske inte anses kunna veta ngt om vårt eget bästa, då kan man tycka att vi borde ha krafter nog att lyfta oss själva ur denna begränsade livsform? men det kan vi oftast inte göra.
Jag skulle vilja definiera livet som att när man är drabbad av en sjukdom så uppstår givna begränsningar, som ger en begränsad umgänge bl. a, vissa kan
säga upp bekantskapen pga att man kanske inte alla ggr är helt medveten om vad man säger, ja då kan man fundera på om det är lika bra att man slipper dessa bekantskaper? Man brukar ju säga, att i nödens stund prövas vännens tålamod, och då ser man om den vännen ställer upp ändå.
Väldigt konstigt att skriva på danska på ett svenskt forum när man behärskar svenska……
Hur gör man om man vill komma i kontakt med Veronika. Har hon någon blogg kanske eller finns det andra sätt. Hon verkar så jäkla intressant när man ser programmet om och om igen.